-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Jag kom loss lite tidigare från jobbet och skulle ta tåget hem. En röst ropade ut i högtalarna att tåget var försenat för att sedan vara inställt. Kul…pendlarnas ljuva verklighet. Aji blev överlycklig när jag kom hem och sprang ett antal varv och passade på att hoppa upp och plocka ett plommon uppe i trädet. har aldrig sett henne göra ett sådant hopp förut. Passade på att nyttja hennes energi och tränade lite lydnad. Det brukar vara Jesscias grej, men idag var jag lite inspirerad…:) Vi körde lite sitt och ligg under gång, fot, inkallning, ett par olika små trick. Efter det gick vi ut på en 1,5 timme lång promenad över fälten. Solen sken och det har ju inte regnat på hela två dagar så man får väl räkna sig som privilegierad…:)
Funderade en hel del under promenaden. Jag vet inte det exakta antalet kanariehundar det finns runt om i landet, men kan dra till med kanske 230 st +- 25-35 st. eller något i den stilen.
Det senaste året vet jag att det har avlivats minst 15 st. Det är en ganska hög procentsats av en så pass liten population. Det har såväl varit hälso som mentala problem och i några fall ägare som kanske inte borde skaffat sig en en Dogo/Presa och som inte vetat vad som fanns i kopplet. Hunden som var så snäll och söt var plötsligt tex. hanhundsilsken, väldigt vaktig, försvarade sina resurser osv och att detta kommer som en chock? En Dogo/Presa ska inte springa runt och bita folk hur som helst. Det är är rädda och nervösa hundar som pysslar med sådant. Men att hundraprocentigt räkna med att ens hane ska tycka om andra hanar, eller tro att grannen som är utklädd till jultomte ska släppas in utan problem, eller att ens hund ska dela tuggben med andra hundar, det kan jag tycka är lite naivt.
Vi har absolut att göra med en underbar, mysig och helt fantastiskt trevlig familjehund, men det är tillsammans med familjen. Inte med främmande människor eller hundar/andra djur. Det kan vara jobbigt att ha en hund av den här rasen. Man måste ständigt vara uppmärksam när man är ute och promenerar, måste socialiseringsträna(att gå på brukshundsklubben en timme i veckan när man bor mitt ute i ingenstans är inte att socialiseringsträna sin hund), de måste få lära sig vara i närheten av okända människor och lära sig att det är vi som tar besluten om någon är välkommen hem till oss eller inte(iaf när man är hemma och närvarande).
Det är en ras som kräver en tydlig, lugn, konsekvent och stabil ägare.
guardista.com 