Måndag igen…

Det har varit en ganska lugn helg för oss. Jag blev sjuk i torsdags kväll och var hemma från jobbet i fredags. Aji var väldigt nöjd med att få ligga inne och mysa i sängen hela dagen trots att det var fint väder ute.  Framåt dagen kändes det bättre och vi flyttade oss ut till gräsmattan istället.

I lördags kom min kollega Hanna och hennes sambo Alex förbi på dagen. Aji har träffat Hanna ett par gånger, men det var ganska länge sedan. Vi tänkte ställa oss inne och se hur reaktionen skulle bli när de dök upp med bilen vid grinden. Alex kom ut och det lät som om hon ville äta upp honom. Sen kom Hanna ut och oj vad glad Aji blev. De blev gladeligen insläppta även om Aji sprang runt och hade lite extra koll på Alex den första kvarten.

Igår kom Sofie och hennes Rottis Enzo på besök. Det är första hundbesöket på gården utöver när Franko flyttade in. Aji har ett ganska stort resursförsvar mot andra hundar och det är inte alltid helt enkelt. Till en början gick allt bra. Det gjorde det iofs sen också, men efterhand som tiden gick så fick Enzo mindre och mindre plats att röra sig på tomten och cirkeln för vad som var Ajis område blev större och större. Hon gjorde inga utfall eller så, inget aggressivt beteende men det var väldigt tydligt var Enzo fick vara och inte. Han ville bara leka och kämpade på för att få igång henne men hon visade bara en massa lugnande signaler och kom han för nära började hennes läppar att vibrera lite och då hoppade han iväg. Några timmar senare gick Sofie, Jessica, Aji och Enzo iväg på promenad en timme och det hade tydligen varit trevligt. 🙂

När vi skulle in och laga mat ville Aji stanna ute. Då brukar hon lägga sig på farstutrappen och hålla koll. Närvi sen gick ut kunde vi inte hitta henne någonstans. Vi har runt 3000 kvm inhägnad trädgårdstomt med mycket buskar och träd men kunde inte hitta henne. Vi sprang runt och letade, kallade och började få panik.  Jag gick ut i hagen och ut på fältet långt bort och letade, Jessica gick längs vägen och kollade. Borta. Det jobbiga är ju dels att vi inte kunde hitta henne, men när vi väl hittat henne var kunde hålet i staketet vara?

Plötsligt hörde vi henne skälla. Det hördes dovt men långt borta. Vi kallade och hon skällde. Sen inget mer. Fan, då måste hon ju vara i närheten…

Då hörde vi något från förrådet/tvättstugan och där inne var hon. Jessica hade kollat 3 ggr där redan, men hon måste ha hittat en bra plats i mörkret(jag gissar bakom en hylla där Frankos överblivna foder ligger) och tänkt kalasa lite på den maten…

Slutet gott helt enkelt! Men det var ganska stressigt ett tag där. Skönt dessutom att det inte var hål i stängslet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: