Det är inte ofta vi har ordentlig vinter här nere i det sydligaste södra av Sverige. I skrivandets stund är det 10 grader varmt och det luktar vår ute. Snödropparna och vintergäcken börjar titta upp. För bara några dagar sedan hade vi den kallaste natten på över 10 år och en hel del snö för att vara här nere. Minus 16 grader och rejäl blåst. Det må vara vackert men vi konstaterade idag att vi föredrar en helt vanlig skånsk vinter. Fördelen med det kalla vädret är att hundarna håller sig rena och att vi slipper dammsuga och torka golv hela tiden. Hundarna har dock uppskattat kylan.
Emrich växer så det knakar och är ca 83 cm i manken i dagsläget. Var ska detta sluta? Det börjar bli trångt i soffan när han hoppar upp och vill ligga nära. Han är mestadels en väldigt glad och nöjd hund. Han är lugn, trygg och balanserad och rejält busig. Vakten kommer mer och mer. Han känns så otroligt trygg i sig själv. Vissa hundar kan vara ”osäkert aggressiva” medan Emrich har en rejäl portion allvar i sig vid behov(vilket han även visat) men är ytterst balanserad i mentaliteten till vardags.
Till sommaren är det dags för röntgen och givetvis kommer vi röntga såväl armbågar och höfter på honom. Många hör av sig och är intresserade av att använda honom i avel så vi hoppas verkligen att han har hälsan med sig. Mentaliteten är det iaf inget fel på!
Vi har tänkt att utöka vårt hönsbestånd här hemma. Idag kom ett paket på posten med 12 ägg av Hedemorahöns. Detta är en gammal svensk lantras särskilt anpassad till vårt nordiska klimat. De finns i massor av olika färger och det ska bli spännande att se vad som kommer i äggen. Vi hoppas på god befruktning och att det inte uppstår några komplikationer i kläckaren.
Nu var det länge sedan vi skrev något här. Livet går upp och ner med intressen tid och aktiviteter.
Det har hänt massor och ingenting. Haha…
Den största förändringen är nog att Emrich utvecklats från en liten valp, till en större valp. Eller snart unghund i alla fall. På söndag, den 10/1 fyller han ett år. Han är i dagsläget vår yngsta men högsta och tyngsta hund. Man glömmer ibland bort hur liten han är…för att han är så stor. Han är ca 80 cm i mankhöjd och 60 kg +, det var länge sedan vi vägde honom. Han utvecklas bra såväl exteriört som mentalt. Han är lugn, trygg och balanserad. En väldigt orädd hund. Vakten kommer sakta men säkert även om han är den av våra hundar som får ta minst ansvar på den fronten. Han är mysig och härlig med familjen och rätt så ointresserad av alla andra.
Vi har fått får första lilla snö här nere i södern. Vi försökte passa på att ta lite bilder medan det töade bort. Hundarna tyckte att det var roligt i alla fall. Det var Emrichs första upplevelse av snö och han och Ivanka sprang runt, runt, runt när de kom ut på morgonen.
Hicko och Piansa tyckte också att det var roligt, men de tog det lugnare, Hicko höll koll på rovfåglarna som cirkulerade över fälten och var inte särskilt intresserad av lek trots att Piansa försökte få igång honom. Han satt mest och spanade och jagade bort dem om de kom för nära.
Vi lyckades få till någon bild på dem tillsammans också…
Efter många om och men och lite förseningar så är Emrich äntligen här. Han kom igår eftermiddags och har passerat 6 länders gränser på vägen till Sverige. Det har inte varit lätt att samordna en transport i en tid av stängda gränser och en inflation av oseriösa människor som säger sig syssla med transporter. Ett stort tack till Quick Pam som gjorde detta möjligt.
Emrich eller Emrich Togzhan Ala som han heter är importerad från Rumänien. Man ser redan nu att han är en väldigt orädd och stabil valp. Efter att ha varit på resande under 3 dagar så hoppade han ur bilen, tittade lite misstänksamt på Martin för att sedan hoppa ut och ge honom en puss!
Igår fick han mestadels gå runt och känna in stämningen. Idag har han varit en del tillsammans med Piansa. Vi väntar lite med att släppa ihop honom med Ivanka. Ivanka har visat sig hyfsat vänligt inställd genom stängslet. Piansa känns plötsligt vuxen och omhändertagande.
Han är en väldigt ljudlig valp. Uppfödarna nämnde vid flera tillfällen under våra telefonsamtal att han är den valp som ”pratat” mest från alla deras kullar. Vi hörde honom flera gånger genom telefonen. Han kommunicerar helt enkelt en hel del med ljud. Det blev vi varse hemma också.
Emrich har ett underbart uttryck och har ett karakteristiskt huvud för en 4 månader gammal Centralasiatisk ovtjarka.
Mer om hur allt går får ni veta efterhand! Ha en trevlig kväll!
I dagarna har vi fått en massa fina bilder på vår framtida valp Emrich. Emil är så stolt över att Emrich ska flytta hit och har berättade om honom för alla barnen på förskolan och ville visa upp bilder. Alla bilderna i detta inlägget har vi lånat av Emrichs uppfödare.
I onsdags ringde uppfödaren och vi hade videosamtal. Hela familjen fick titta live på Emrich och de andra valparna. Det var roligt och Emil tyckte att det var spännande att vi pratade engelska. Valparna busade och vi hade ett intressant samtal. Emrich verkar få en rolig färg. I nuläget är han ganska grå/mörk. Uppfödaren tror dock att han kommer bli lite mer brun/fawn som vuxen.
Emrich kommer som sagt importeras från Rumänien. En del har frågat oss varför vi inte köper en Ovtjarka här hemma i Sverige istället. Det finns så få CAO i Sverige och man ska kombinera krav på hälsa, mentalitet och exteriör så är utbudet minimalt. I östra europa, ryssland och de centralasiatiska länderna är rasen betydligt vanligare. Vi har vid det här laget ett bra nätverk och har spanat på hundarna hos Togzhan ala vid flera tillfällen.
Det vi letar efter hos en CAO är en balanserad mentalitet. Gärna ha stor misstänksamhet mot främmande och ha en rejäl dos skärpa, men samtidigt en smart hund som inte är nervöst aggressiv. Det ska vara en självständig, modig och lojal. En smart hund!
Här är bilder på Emrichs föräldrar.
Pappa, Danish Medzhal Ala(HD A ED 0)
Här är Emrichs mamma, Burberry Togzhan Ala. HD A ED 0. På bilden är hon endast 9 månader, så det är en gammal bild.
Nu känns väntan lång…
Nu är det äntligen klart! I maj får vi hem ett nytt tillskott till flocken/familjen. Det blir en Sredneasiatskaja ovtjarka valp, import från Rumänien. Det är en hane och han heter Emrich Togzhan Ala och är idag sju veckor gammal. Vi känner så mycket för valpen redan. Uppfödarna har skickat massor av bilder och filmer på honom och redogjort för hela stamtavlan och vad man kan förvänta sig av denna valpen såväl exteriört som mentalt. I dagsläget är han en självständig liten(men en bjässe) tuffing som älskar att leka, upptäcka världen och helt orädd för allt som möter honom. En valp i vår smak!
Emil ser så fram emot att valpen ska komma, han har redan berättat för sina förskolekompisar och pedagoger att vi ska få hem en stor valp.
Att ha tre hundar kändes aldrig bra för oss. Eftersom hundarna går två och två så blir det alltid någon som är själv. Så vi kom fram till att antalet fyra passar oss perfekt just nu. Piansa kommer att tycka det är jättekul med en valp. Äntligen kommer någon som kan busa med henne när Hicko behöver paus i hennes lek. Hicko håller sig minsann ung i sinnet tillsammans med Piansa. Planen är att Emrich ska få vakta hönsen mot rovdjur och och hålla ett extra vakande öga på gården.
Dock är socialiseringen mellan Ivanka och Emrich det viktigaste eftersom dom kommer att gå mest tillsammans. Vi vet ju att Ivanka kan vara aningen sur i början. Men vi ser ju även att hon saknar sällskap och uppskattar Hickos sällskap väldigt mycket jämför med tidigare.
När Vostok fick somna in började Ivanka gå in i hans hundkoja istället och låg i den väldigt länge. Men nu har hon börjat gå in och lägga sig i sin egen igen. Vad detta betyder får vi aldrig veta, men kan det vara att hon har sörjt klart nu?
Denna gången kommer vi att vara mer uppmärksam och separera valpen och Hicko i ett tidigare skede. Vi får se hur det känns mellan då när dom får träffas. Nu har vi varit inne i en lång period med hundarna som bara flyter på och det har varit så skönt. Men nu känner vi att det ska bli så kul att få gå in i en ny fas med hundarna och välkomna en ny familjemedlem.
Helgen har inte bjudit på det bästa vädret direkt, så vi passade på att fixa i hönshuset. Hela familjen fick vars en pensel i handen sen var det bara att börja måla.
Det kommer att bli så fint, tyvärr så vet man ju att hönsen är mästare på att smutsa ner. Vi får njuta av den vita färgen så länge det varar. Sittpinnarna är nu på plats och mormor och morfars gamla bokhylla kommer att bli deras reden. Det är en bit kvar men nu är vi igång med förberedelserna i alla fall.
Emil behöver lite lekpauser emellanåt och passar då på att göra av med lite energi och hoppar i Ivankas säng.
Av den senaste omgången av de tolv äggen blev det fem wyandotte och två faverolle. Vi eller kanske jag (Jessica) är lite extra förtjust i faverolle. Jag gillar deras lugna mentalitet och de harmonierar bra med våra hundar.
Det var tre kycklingar som inte överlevde så det fick bli begravning i hagen. Emil ville först inte titta på den när den var död, men sedan ångrade han sig och vill gärna att vi skulle begrava den i hagen. Emil tyckte så synd om kycklingen att den inte fick leva.
Idag fick vi hem åtta nya faverolle kycklingar som är lika gamla som dom vi har. Det är ju inga problem att sätta ihop dom när dom är så små, dom fann sig till rätta direkt. Det har varit kul att vara med i processen från början när äggen hamnar i äggkläckaren till att dom föds. Men nu blir det inte fler kycklingar. Tjugo stycken räcker! 👍Nu hoppas vi ju såklart på många hönor och inte alls många tuppar. Få vi en snäll tupp så kommer den att stanna hos Team Guardista. Förra omgången fick bara elaka tuppar som anföll mig och våra kvinnliga besökare. Denna gången hoppas vi på en trevlig tupp.
Emil hade en kompis på besök som fick vara med när han flyttade över de nya kycklingarna till våra.
Alltså vilket underbart gäng. Dom är så söta. Vi går och pratar och pysslar om dom hela tiden.
På vägen hem idag i bilen kom Martin på en idé som jag nappade på direkt. Vi har ett gym i garaget, inte det nyaste och inte den mest modernaste utrustningen. Men vi har massor med utrustning för att utföra styrketräning hemma. Martins tanke var at flytta in det i Hickos nya fönbox och flytta fönrummet till garaget. Detta ska vi klura vidare på.
Tanken på att träna inne hos hönsen är en ganska mysig tanke och dessutom få större plats till ett fönrum i garaget.