Hagen vårt paradis
Väljer man att leva med Pyrenéerhundar och Ovtjarkor så får man räkna med att inte kunna ha dom lösa utanför hemmet. Inkallningen sitter inte till 100%, dom kommer när dom är färdiga med sitt helt enkelt. Skulle hundarna få syn på något vilt så är det bara ”bye bye” som gäller och de kommer inte tillbaka vid inkallning. Hotet ska bort. Nu är detta generella antaganden, det finns så klart undantag för individer som kan gå lösa och kommer på inkallning. Dock gör inte våra det.
Då är det underbart att kunna erbjuda hundarna att springa och leka och vakta på en större yta hemma. Att se hur hundarna patrullera runt hagen för att kolla av så att läget är under kontroll, det är underbart. Vi har mycket harar som springer utanför på fältet och även rävar. En kväll för något år sedan kom det en stor flock vildsvin förbi. Dock var inga hundar ute just då. Samt två hjortar som kom upp från fältet på framsidan av huset och ställde sig vid grinden, då blev det en rejäl utryckning för att skrämma bort de vilda från vårt revir.
Hagen är en plats där hela familjen trivs, inte minst Emil. Han tränar och springer lopp i hagen inför kalvinknatet till nästa år. Han hittar på egna lekar, springer och hoppar bland kullarna.
Eller så umgås han med hundarna och bara är med dom. Ibland tar han Piansa i koppel och går längst ner i hagen och leker jägare och jägarhund och letar efter vilda djur.
I hagen finns inte en leksak. Här får kreativiteten flöda och det har Emil inga problem med. Han är helt otrolig på att hitta på saker och hitta på egna lekar bara med hjälp av naturen och sin egen fantasi.
Hundarna och katten Lurvan har en stor betydelse i Emils liv. Han är så närvarande med våra djur och har en stor förståelse för bemötandet och hur man är tillsammans med djur. Emil är som sin pappa och tycker om alla djur, så fort han hittar en spindel, skalbagge etc kallar han på sin pappa och vill visa.
Vi är så glada att vi har lagt ner så mycket tid på att det ska fungera med både barn och hundar vår familj. Det är något som vi känner att vi faktiskt har lyckats med.
Nu är det bara en vecka kvar sedan kommer Emil att ha ett långt sommarlov framför sig. Vi hoppas på sol och värme och många dagar på stranden.
Vår älskade unge!
Nu är det bara några timmar kvar på denna dagen sen är det dags att känna in fredagsfeeling och Emil har beställt fredagsmys och fredagsdans på trädäcket.
Ha en härlig fredag ni med!
Våren startade med en härlig värme som snabbt gick över till sommarvärme. Gräsmattan fylldes med maskrosor.
Och andra fina vårblommor som tusensköna. Det är så härligt att se alla vilda blommor kommer upp överallt under våren.
Lyckan att sitta i gräset tillsammans med pappa och lära sig skillnaden mellan sockernällor och brännnässlor.
❤️
Vi märker även på hundarna hur dom lever upp nu när det blir fint väder under våren. Det är fortfarande lite svalt men solen är på topp.
Det är så härligt att se hur även hundarna njuter av våren. Dom bjuder lätt upp till dans i hagen 🙂
Det är inte bara våra fyrbenta som känner lycka av att våren är här. Det gör även vi tvåbenta. Som vi har längtat och speciellt Emil.
Nu kliver vi in i juni månad och hoppas på en balans mellan solsken och regn. När temperaturen går för fort upp så reagerar hundarna mer på värmen. Hicko är speciellt duktig på att gräva sig djupa hålor för att svalka sig. Han gräver en håla sedan placerar han sig mitt i hålan. Helt perfekt enligt Hicko!
Vi ses snart igen!
Kram på er!
Odlingstunnel
I våras under april månad började vi förbereda lite i odlingstunneln. Vi vet ju att snö kan komma även under påsken så vi avvaktade ända in i det sista. Som tur är har vi världens bästa hjälpreda.
Emil kallar sig själv för trädgårdsmästaren som aldrig ger upp, han bara planterar och planterar.
I slutet av april slog vi upp odlingstältet.
Vilken tur att vi hade att mormor och morfar dök upp precis vid rätt tillfälle och kunde hjälpa oss.
Sen satte vi en massa grönsaker i pallkragarna. Det är så kul när ens barn spontant vill hjälpa till med det som är familjens stora intressen.
Besvikelsen var påtaglig när det två dagar senare blev storm och allt blåste sönder. Såväl tunnel som växter. Vi började om från början och säkrade lite extra och åkte till Gunnebo i Skivarp och köpte nya plantor.
Någon dag senare dog allt på grund av att det blev frost under natten. Vem räknar med -5 grader i början på Maj? Så det blev en tur till till Gunnebo. Men nu är allt klart och det börjar hända lite i tunneln även om vi ligger lite efter jämfört med förra året. Som tur var hade vi inte fått ut alla våra paprikaplantor när kylan kom. I år odlar vi 13 olika sorters paprika.
Piansa njuter av vårsolen 🙂
Löken den växer och växer!
Vi får alltid lite extra energi på våren. Solen tittar fram och vi börjar fixa i trädgården och livet känns helt underbart. Våren glider nu sakteligen in mot den härliga sommaren. Som vi längtar. Emil frågar varje dag när det blir sommar 🙂
Joquibaz Piansa Em-Ja 3 år
Idag fyller vår tokfia Piansa 3 år. Hon är lika gränslös, tokig och alldeles underbar som hon hela tiden har varit. Dock märks det att hon nu kliver in i den magiska tre års åldern, Piansa har lugnat sig betydligt även om hon fortfarande ligger på topp i galenskaper i hundflocken. Piansa älskar närhet och får liksom inte nog, hon älskar när hon får komma upp i soffan och mysa med oss.
I samspelet och i leken tillsammans med Emil är Piansa så otroligt lugn och försiktig. Piansa är så fin och hon visar att hon vill vara med Emil. Dom ligger ofta på golvet och myser tillsammans .
Eller så går dom runt i trädgården och tittar på våra odlingar eller leker jägare och jägarhund och letar efter vilda djur.
Piansa har även blivit en duktig social tjänstehund. Hon går så naturligt in i sin yrkesroll och även här tar Piansa fram sin försiktiga och inkännande sida. Jag är så stolt över Piansas insats och vilken vilken skillnad hon gör i samhället.
Piansa och Vostok blir så glada när dom får leka tillsammans. Dom leker vilt och Vostok har ett stort tålamod med Piansa.
Men efter en stund vill Piansa tillbaka till Hicko igen. Det går bra att varva flockarna men det är tydligt att dom vill tillbaka till sin trygghet igen.
Stort grattis till vår fina Piansa som har firat sin födelsedag med ett gott ben. Och såklart grattis till alla fina syskon.
Tack kennel Joquibaz för att just Piansa fick komma till oss.
Piansas löp är äntligen över, nästan…
Piansa började löpa den 11 april och denna gången har det inte varit lika tydligt var hon befinner sig i löpet. När hon väl klev in i höglöpet hade hon inte slutat att blöda. Hicko är annars så tydlig med att visa när den när dagen är där. Men Hicko har varit pipig och visat ett större intresse under en längre tid denna gången. Dock hade vi två dagar som var lite mer intensiva men ändå inte så att han höll på att riva huset. Piansa var typ tillgänglig för parning enligt henne själv, ganska tidigt. Hon backade till och lade svansen åt sidan.
Piansa var dock tydlig mot Hicko när hon inte var intresserad mer. Hon sa i från på skarpen till honom genom stängslet.
Det blev även spänningar mellan herrarna här hemma. Piansa var i hagen som gränsar ganska nära till den stora hundgården där ovtjarkorna var. Det blev lite för nära enligt Hicko. Vostok och Hicko började bråka, dock på varsin sida om stängslet. Hicko fick en reva på nosen och på läppen men inte mer än så. Slagsmålet avbröts med avledning från vattenslangen.
Idag förstod vi att det löpet var över. Så vi släppte ihop Hicko och Piansa, båda blev så glada att de äntligen fick vara tillsammans igen. Dom sprang ut i hagen och busade med varandra.
När Piansa började göra lekinviter och bjuda upp till dans blev Hicko helt till sig och var på henne igen. Så vi fick avbryta leken och låta det sjunka in i Hicko att det faktiskt är över. Vostok piper fortfarande så fort han ser henne.
Denna gången har Hicko varit som ett plåster på mig. Jag sover med Hicko i köket under Piansas löp, för att alla ska få så mycket sömn som det bara går. Dock har han varit så närhetssjuk denna gången. Han har väckt mig på natten och vill ha närhet.
Hicko älskar inte att duscha men gör det om det är det som behövs. I fredags morse (den stora dagen i löpet) kommer Hicko in i duschen och sätter sig bredvid mig medans jag duschar. Hicko blir helt våt och samtidigt säger jag ju till honom att gå ut. Det tar en minut sen sitter han där igen. Ska man skratta eller…. 🙂
Nu blir det nog sista natten med hundarna sen flyttar jag tillbaka till människofamiljen igen, hoppas jag.
Ha en fin söndag så hörs vi snart igen!
Påskharen på besök…
Dagens inlägg skulle egentligen handla om vår härliga påsk. Men det får bli i ett annat inlägg helt enkelt. Efter en kväll igår med goda vänner på besök vaknade vi upp til ännu en härlig vårmorgon. Piansa har börjat löpa och är nära sitt höglöp. Men i morse var det fortfarande lugnt så vi släppte ut både Hicko och Piansa i trädgården tillsammans.
Efter ett tag såg vi genom fönstret att båda sprang runt i trädgården, fram och tillbaka och hit och tid. Först förstod vi inte vad dom höll på men, efter en stund såg vi att dom jagade en hare som hade lyckats komma in på vår tomt, troligen har den kommit in under någon grind.
Egentligen hinner hundarna inte med harens fart men den stackaren sprang in i staketet och då blev det ju en tvärvändning och hundarna kom i kapp. Hicko och Piansa hade ett riktigt fint samarbete och lyckades fånga in haren när den sprang i mot hundgårdsstängslet inne på gården. Hicko markerade och ”buffade” mot haren sedan sprang haren in mellan Emils sandlåda och staketet och fastnade där. Då hade vi möjlighet att koppla båda hundarna. Hicko såg så glad och lycklig ut som om han hade gjort världens insats.
Jag tog in hundarna och Martin öppnade grinden och fick agera vallhund för att få ut haren utanför tomten. Det hela slutade lyckligt och haren sprang iväg över fältet i frihet igen. Dock hade Hicko lite päls från haren i munnen men det var inget tecken på att han skulle ha ihjäl haren.
Haren ska dock vara glad och tacksam för att den inte mötte Ivanka för då hade livet tagit slut idag för påskharen som besökte de vaktande herdehundarnas revir.
I skrivandets stund blir Hicko mer intensiv med Piansa, dock blöder hon fortfarande. Men bara hon ser Hicko genom fönstret lägger hon svansen åt sidan och backar till. Just nu ligger Piansa i köket och Hicko hos mig och nu är det lugnt. Men jag gissar på att jag och Hicko installerar oss i köket några nätter nu.
Hoppas att du har haft en härlig påsk, vi hörs snart igen!
Winner Stars Vostok
Vostok, orden räcker inte riktigt till för att beskriva honom.
I mentaliteten är han allt man kan önska av en Centralasiatisk ovtjarka.
Han är lugn, trygg, orädd, självständig, balanserad, lojal och kärleksfull.
Han har även en stor misstänksamhet mot främmande, ett stort allvar och hans stora uppdrag i livet är att skydda sitt område och sin familj. Han älskar familjen och och begränsar sin kärlek till oss och inga andra.
Utanför reviret kan han tycka att det är okej att bli klappad av okända. Han upskattar oftast inte det, men han tolererar det. Han är ointresserad av folk utanför familjen. I takt med att han bli äldre så visar han detta även mot hundar, till och med tikar. De ingår inte i hans flock och är därmed som luft för honom.
När Vostok var yngre gick han alltid runt med något gosedjur i munnen, en pinne eller något annat. Nu närmar han sig fyra år och har blivit mer vuxen. Han leker mycket med Ivanka, men hans föremålsintresse har försvunnit. Alla våra hundar utom Vostok gillar att leka med oss, dock tittar Vostok helt oförstående när man försöker få igång honom. Han vill bara bli klappad. 🙂
I skrivandets stund ligger Vostok och snarkar vid mina fötter. Han älskar att få komma in, men är mycket utav en utomhushund. Köket är hans favoritplats och så fort någon reser sig uppe inomhus, då springer han till köket. Det kan ju trilla ner något gott.
Vi hoppas på många härliga år tillsammans med Vostok!
