Nya rutiner
Det är så tomt utan Vostok, speciellt när vi är inne. Han låg alltid på golvet framför kaminen på kvällarna när vi tittar på tv eller mitt på köksgolvet. Vi fick hela tiden kliva över honom. Vostok låg alltid på golvet i matrummet när jag jobbar hemifrån. Varje måndag morgon har jag möte online med en nätverksgrupp och jag fick alltid stänga av högtalaren för mina kollegor undrade om det var någon som hade en grävmaskin. Men nej det var bara Vostok som snarkade. Det är en tung tomhetskänsla inombords som bara hänger med. Den gör ont och tårarna vill bara trilla ner.
Nu består hundflocken endast av tre hundar – Hicko, Ivanka och Piansa och vi måste skapa nya rutiner. Tidigare gick hundarna två och två men nu är Ivanka helt plötsligt själv. Vi pratade om att kanske låta Ivanka sova uppe i vårt sovrum och ha pyrrarna där nere. Men detta skulle kunna skapa en konflikt mellan katten Lurvan som har sin mat och låda där uppe. Ivanka har i princip accepterat Lurvan som en del av flocken. Men det är bara när det passar Ivanka. Lurvan får helst inte komma in i tvrummet och möts dom ute på gården jagar Ivanka bort henne. Ivanka blir varm och skiftar hela tiden plats på kvällarna mellan soffan och golvet. För att påminna oss själv så har Ivanka tuggat sönder väggarna i köket för att ta sig ut. Kanske förmänskligar vi situationen…
Vi tog ett beslut att låta Ivanka fortsätta att sova i stallet och så har vi placerat en övervakningskamera som är kopplad till Martins mobil för att ha koll på henne så att hon mår bra och trivs med att sova i stallet trots att hon är själv. Ivanka är väldigt rutinbunden och därför tror vi att detta passar henne.
Om jag jobbar hemifrån på morgonen får Ivanka vara inne med mig. Hon är så söt när hon kommer in. Då springer hon bort för att säga hej till Emil i soffan och är han inte där då går hon och letar upp honom. Sedan ligger Ivanka i soffan i princip hela morgonen/förmiddagen till det är dags för henne att gå ut. Dock kom hon faktiskt ut till mig idag i matrummet när jag jobbade och sa hej, det värmde i hjärtat.
Vi upplever inte att Ivanka är låg efter Vostoks bortgång. Vi tror att det är bra att den kvarlevande hunden får vara med och lukta av den som har fått somna in för att lättare förstå situationen. Ivanka behöver inte gå och leta efter Vostok hon vet att han inte finns mer. Vi gjorde likadant när Aji vår Dogo Canario fick somna in. Dock blev Hicko låg efteråt, han saknade sin hundkompis. Skillnaden nu är att det finns fler hundar kvar runt om Ivanka.
I stora hundgården hade Ivanka och Vostok vars en hundkoja. Och dom låg oftast i samma. Nu har Ivanka börjat lägga sig i Vostoks hundkoja. Vi vet inte vad det betyder om hon bara tycker att den är bättre eller att det är ett tecken på något annat, kanske saknad…?
Att ta farväl av familjehunden tillsammans med barnet.
Emil fyllde fem år i somras och är väldigt delaktig i hundarnas liv och allt som sker kring dom. Emil var införstådd med att Vostok hade ont och att han fick medicin för att lindra smärtan. När dagen kom då vi hade tagit ett beslut om att Vostok skulle få somna in, samlades vi tillsammans hela familjen i soffan för att berätta det för Emil.
Vid sådana samtal med barn gäller det att vara rak och tydlig och inte linda in något för att försöka skydda barnet från information som kan skapa sorg. Vi var helt ärliga och sa att Vostok nu hade fått så ont och att medicinen inte hjälpte mer samt att Vostok först skulle få en lugnande spruta för att sedan få en spruta till som innebär att han somnar in för gott och faktiskt dör. Vi hade pratat innan om att vi inte skulle använda orden somna in till Emil för att ordet sova inte skulle förknippas med döden. Emil frågade om vi kommer att bli ledsna och då svarade vi att det kommer vi nog att bli. Då ville Emil inte följa med sa han.
Vi fortsatte att prata om det och att Emil skulle fundera på om han ville följa med till veterinären. Därefter kom det några spontana frågor om Vostok verkligen kommer att dö och om vi aldrig mer kommer att träffa Vostok. När det väl var dags bestämde Emil sig för att följa med och Emil ville att Vostoks favorit gosedjur ”apan Olsson” skulle få följa med. Emil uttryckte att han egentligen inte ville att Vostok skulle dö.
Väl på plats på Evidensia Djurklinik i Ystad fick Vostok sin lugnande spruta. Det jobbiga var att Vostok fortsatte att kämpa och gick runt i rummet. Det tog lång tid och Emil började bli lite rastlös men han körde lite knäböj och några grodhopp så blev det bra igen. Emil var så duktig och förstod att han behövde hålla sig lugn. Tillslut kom veterinären in och gav Vostok mer lugnande och en kort stund därefter lade sig Vostok ner. Vi samlades hela familjen runt honom och personalen var helt otroliga och pedagogiska under hela processen. Personalen förklarade varje steg för Emil och när dom satte kanylen för att sedan ge Vostok ett avslut.
När vi började gråta frågade Emil om vi om vi var ledsna och om vi behövde något att torka tårarna med. Emil sa att han inte var ledsen och uttryckte att jag blir bara ledsen om någon är dum mot mig.
När Ivanka kom in i rummet var Emil mån om att Ivanka skulle lukta på Vostok. Emil uttryckte att nu vet Ivanka att Vostok är död.
Vi har märkt att Emil har varit lite extra känslig dagarna efter att Vostok fick somna in. Så visst är det mycket tankar och känslor som snurrar runt hos Emil. Vi pratar ofta om Vostok och kring alla minnen vi har av honom.
Vi tyckte att det var viktigt att Emil fick vara med och bestämma själv om han ville vara med när Vostok fick somna in. Vi tror att beslutet blev rätt för Emil och att vi kan prata om det i efterhand och Emil har en visuell bild av händelsen.
Djur och barn är fantastiskt och vi är så tacksamma att vi har möjligheten att ge Emil en uppväxt tillsammans med djur.
Vi hörs snart igen, tack för att du läser vår blogg.
Nu har Vostok inte ont mer…
Nu har team Guardista förlorat en av sina flockmedlemmar…
I somras när vi var ute på en promenad med Vostok märkte vi att han gick långsammare och hängde inte riktigt med i samma tempo som han brukade. Vi tänkte först att det kanske berodde på värmen. Men det var likadant vid nästa promenad. Så vi bestämde oss för att han fick lufsa runt på gården i sin egen takt. Vostok trivdes bäst hemma och ville helst inte lämna gården.
Vostok var hunden som verkligen hade livsglädje ända in i det sista. Han var en glad Ovtjarka som utvecklades till en bra vakthund med en stor portion allvar i sig efterhand som han mognade och blev äldre. Han älskade sin familj över allt annat och ville inte ha besökare förutom Emils mormor och morfar som han har accepterat från början. Vostok har även accepterat två av Martins träningsvänner som fick lov att sitta nära honom och bli klappad genom stängslet. Vostok valde ut dom som han verkligen kände något för och då gav han all sin kärlek till dom. Jag glömmer aldrig när vi var på hundutställning i Karlstad med Piansa, och Vostok följde med som sällskap. Vi fick syn på vår Pyrrevän Li och skulle gå fram och hälsa på henne. Vostok klättrade upp, försiktigt på hennes axlar och kramade om henne.
Vi är också så tacksamma för Håslövs Hundpensionat som har tagit hand om Vostok när vi har varit på semester. Det har varit en trygghet att lämna honom där då personalen har en kompetens och känsla för hur man ska ta hand om och hantera en hund som Vostok. Vostok hade lite extra tycke för Isa och Heide. Jag minns speciellt ett tillfälle när vi lämnade Vostok och Ivanka och Isa kom och tog emot hundarna. Då gick Vostok fram och satte sig framför henne och log stort. Det var kärlek.
Vostok var familjens lekfarbror. Både för Piansa när hon var valp me änven till Emil. Vostok hade världens bästa tålamod och var så otroligt snäll. Han älskade när Emil lekte veterinär med honom och blev ompysslad av sin lillhusse.
Vostok hade ED 3 på båda armbågarna och FCP (fragmenterad processus coronoideus). Detta har vi vetat sedan länge, men han har tidigare varken visat smärta, stelhet eller hälta. Redan för 2 år sedan sade veterinären att det var ett mirakel att han kunde gå överhuvud taget.
Vi började se att Vostok hade det kämpigt på morgonen och han dessutom hade börjat halta fram. Han började även röra en bakbenet konstigt. På eftermiddagen var han oftast lite bättre men han hade fortfarande tungt på morgonen. Dock låg han mestadels stilla hela dagarna och ville inte leka med Ivanka. Han undvek henne nästan då hon är väldigt fysisk. Vi satte in smärtstillande som han tyvärr inte svarade på. De senaste veckorna och framförallt senaste veckan så blev det drastiskt sämre. Han lyfte minimalt på frambenen när han skulle gå och de gångerna han var tvungen att gå så var det stelt och väldigt långsamt. Han ville ingenting längre förutom att ligga på golvet i köket. Det var inget värdigt liv längre.
Beslutet var egentligen inte så svårt men vid några tillfällen lurade han oss genom att visa sin stora glädje på morgonen när han mötte oss, när han fick komma in i köket och när han fick mat. Trots sin smärta hade han ändå livsglädje. Men när han låg inne med oss såg vi också att varje steg började bli otroligt tungt för honom.
I samråd med veterinär tog vi ett beslut att Vostok skulle få somna in. Sista timmen tillbringade Vostok i soffan tillsammans med sin husse. Vostok ville vara så nära det bara gick.
Väl på plats på Evidensia Djurklinik i Ystad blev det ett sorgligt men fint avslut med Vostok. Vi var samlade hela familjen och Ivanka fick också vara med efter att Vostok hade somnat in. Ett stort tack till personal för ett fint bemötande både innan via telefon men även på plats. Det betyder så mycket!
Nu springer han fritt på ängarna och vaktar i hundhimmeln tillsammans med våra andra hundänglar. Han är så saknad här hemma, mer än vi någon sin kunde ana. Ingen som längre ligger i vägen i köket, ingen hund som ligger i vägen i köket som vi behöver hoppa över och ingen Vostok som ligger så nära kaminen som det bara går.
Älskade Vostok!
Hund och småbarn funkar det?
När Emil föddes bestämde vi oss för att det ska funka med ett familjeliv med hund och en bebis. Då hade vi Aji och Hicko. Vi förberedde hundarna med att Martin tog hem handdukar som Emil hade legat på medans vi var kvar på BB. När vi väl kom hem så var Aji väldigt intresserad av Emil och ville gärna slicka honom i ansiktet så henne fick vi begränsa. Vi trodde att Aji eventuellt skulle börja vakta Emil så pass att andra inte fick komma nära. Men det gjorde hon aldrig. Aji var väldigt fin med Emil och var så försiktig som hon kunde vara.
Hicko gick fram och luktade på honom, sedan var han nöjd. Vår oro var att hundarna skulle lägga sig på Emil så vi hade en vagga i tv-rummet som Emil låg i när han sov på dagarna och då kunde jag gå ifrån och behövde inte ha uppsikt hela tiden. När Emil låg i soffan tillsammans med oss ville hundarna gärna ligga nära Emil. Våra hundar är av den större storleken och trots det så har hundarna aldrig lagt sig på Emil. Dom har alltid varit så försiktiga vid Emils närvaro.
I början när Emil var så liten fick vi lägga fokus på att hundarna skulle respektera vår nya nya familjemedlem. Samtidigt var det viktigt att inte glömma hundarna och deras behov. Jag hade svårt för att gå efter förlossningen på grund av en medfödd skada i ryggen som förvärrades efter förlossningen. Vi spenderade mycket tid i hagen så hundarna kunde springa fritt. Jag byggde upp hinderbana i trädgården och hundarna fick spela massor med hundspel. Det var bara att ta fram kreativiteten så löste vi det bra. Det dåliga samvetet med att inte gå de sköna promenaderna med hundarna och barnvagnen fanns där ständigt. Det blev helt enkelt inte som jag hade tänkt med. Men ändå ganska bra utifrån de förutsättningar som fanns.
Aji fick tyvärr somna in när Emil var fyra månader.
Vi märkte på Hicko att han blev så ensam och tyckte och inte alls att det var roligt att vara utan sin hundkompis. Dock så kom Hicko och Emil varandra väldigt nära. Vi var väldigt noga redan från början att Emil aldrig fick klättra på hundarna och att hundarna inte är en leksak. Detta är ju såklart svårt att förklara för en bebis. Vi jobbade med avledning och såg vi att hundarna ville vara ifred eller om situationen blev för svår för Emil, så separerade vi hundarna från Emil ett tag.
Några månader senare kom Ivanka till oss och gav oss en rejäl utmaning. Hon var osäker och utmanande mot Hicko från dag ett. Men när Ivanka väl förstod att det fanns mat och sovplats även till henne så lugnade hon ner sig. Men hon har älskat Emil från första dagen och även hon var så försiktig och undergiven när hon var i närheten av Emil.
Jag minns väldigt väl de gånger Martin var iväg och tränade och jag nattade Emil så hittade Ivanka på hyss. Hon sysselsatte sig för fullt genom att tugga sönder saker. Det blev en utmaning när Ivanka var liten, så fort hon blev lämnad så hittade hon på något.
Vi minns så väl när Emil började använda sin gåstol och han sprang i full fart mot hundarna. Emil skrattade högt när hundarna reste sig och gick där ifrån. Det blev en reaktion och Emil tyckte det var jätteroligt. Men för att inte uppmuntra detta så fick hundarna vara i ett annat rum när Emil använde gå stolen, så löste vi det problemet. Emil var för liten för att förstå och komma ihåg att han inte fick köra på hundarna.
Vi har gjort mycket aktiviteter tillsammans med både hundarna och Emil för att få livet med barn och hund att fungera. Det har blivit en naturlig vardag för Emil och hundarna, vi har sett det som en socialisering för att ska det fina samspelet mellan varandra. Och att bygga upp respekten mellan Emil och hundarna. Hicko har varit med Emil i lekrummet sedan start och idag kan hundarna agera som en hundkompis till Emil.
Vi hade även vår andra katt som hette Kitty och hon låg alltid på amningskudden när jag ammade Emil. Kitty fick tyvärr somna in när Emil var två månader. Katten Lurvan som från början var en vildkatt fick tillslut flytta in till oss och det slutade med att Kitty och Lurvan kunde ligga i soffan tillsammans. Lurvan älskade Emil från första dagen och ville vara nära direkt.
Nästa hund kom in familjen var vår underbara Vostok. Tryggare hund får man leta efter. Han kom hit i bil från vitryssland och fann sig direkt som en del i vår familj. Han tog sig an Emil med en gång och är den som har agerat lekfarbror.
Nästa hund som kom in i familjen var Piansa. Helt plötsligt blev Emil storebror och fick någon att ta hand om. Piansa gav oss en rejäl utmaning där vi vid några tillfällen kände att nu är livet maxat. Dock har aldrig tanken kommit att vi inte reder ut det här. Istället fick vi hitta lösningar, någon egentid kunde vi glömma och någon eventuell träning fick ske på hemmaplan. Tre hundar, en valp och en tvååring det blev som sagt en utmaning men vi fixade det. Det var bara att gå in för det att nu är det detta som är vårt familjefokus. Hade alla fyra varit lika lugna som Hicko och Vostok då hade det varit lugnt. Men nu hade vi tagit oss an två underbara tikar med mycket mer energi i.
Trots att Piansa hade så mycket bus och tokigheter för sig, har hon varit så fantastiskt fin mot Emil. Mycket mer hänsynstagande till hon än oss hon lugnar ner sig och vet att hon måste ta det lugn när hon är i närheten av honom.
För att inte glömma våra fina hönor som vi hade. Emil fick som liten följa med ut till hönsen och ge dom mat och hämta ägg.
Så till frågan om det funkar att ha småbarn och hundar så är vårt svar ja!
Sen har vi alla olika förutsättningar. Man får välja vad man vill lägga energi på och alla familjer har olika regler. Ibland får hundarna vara i soffan och i sängen, men hos andra får hundarna vara i soffan men inte sängen. På samma sätt hos vissa familjer får barnen inte hoppa i soffan men barnen får lov att sitta på köksbordet. Olika regler och olika syn på vad som är ett problem som man behöver arbeta på. Vill du inte att hunden ska dra i kopplet så lägg fokus på det redan från början. Är det inte viktigt för dig så lägg energi på något annat.
Finns hunden/hundarna redan i familjen så ta med det i planeringen inför att bebisen ska komma. Vad behöver ni tänka på inför den nya situationen? Behöver ni förebygga något? Be om hjälp?
Finns det barn i familjen och ni vill utöka den med en hund så kan det vara bra att göra en plan för det. Fundera på vilken hundras som passar familjen, behöver den vara på hunddagis, kan du gå hem på lunchen eller kan du kanske ta med hunden på arbetet? Lägg tid på att få det att fungera i familjen, lär barnet respektera och bemöta hunden på ett bra sätt och få balansen mellan att göra saker tillsammans med hunden och ibland får hunden stanna hemma.
Våra fyrbenta är vädertåliga hundar och klarar sig att vara ute hela dagarna medans vi jobbar. Med tillgång till inomhus del.
Temat barn och hund kommer att fortsätta i ett annat inlägg.
Ha en underbar dag!
Familjeträning med hund
Emil älskar att träna tillsammans med oss och speciellt pappa just nu. Dom värmer upp tillsammans och Emil går verkligen in för det med fullt fokus. Sen blir det en och annan avstickare emellanåt när han kommer på att han behöver göra något.
Att kunna träna hemma är fantastiskt. Det sparar både tid och det blir en aktivitet som vi kan göra tillsammans. Vi har ett litet hemmagym i garaget, inte det vackraste precis med det finns där. Men även att kunna använda föremål ute i trädgården som Hickos fönbänk passar utmärkt att göra dips på.
Martin kör TRX och Emil har fått en boj som vi har hängt upp i ett rep i trädet. Det funkar bra säger Emil.
Tränar man med barn och hund blir kanske inte sin egen träning alltid perfekt men så får det vara.
I pauserna gäller det att passa på att mysa lite extra.
Vi har upplevt Vostok som lite låg de senaste två veckorna. Vi tycker att han ibland ser ut att ha ett annorlunda rörelsemönster, inte att han direkt haltar. Vostok har ED 3 på armbågarna samt FCP (fragmentering av processus coronoideus) Det är en tillväxtrubbning i armbågsleden där en liten del i leden som kallas processus coronoideus spricker eller går av. Vostok har inte visat några symtom på hälta så detta kom som en chock för oss när vi fick röntgensvaret. Vi vet att han troligtvis inte kommer att bli gammal.
Men under denna härliga sommarkväll så fick Vostok syn på sin Apa och började tassa mot den. Det var första gången på ett tag som vi såg hans glädje och ville leka.
Emil fick rycka in och leka tillsammans med Vostok. Det var så härligt att se hans glädje och Vostok leker så fint med Emil.
Du fina älskade Vostok vi hoppas på flera år till med dig. Vi kommer såklart att ha honom under uppsikt och ser vi att han börjar visa symptom på smärta så får vi fundera på att sätta in något smärtstillande och se om han svarar på det. Idag är han pigg och glad och har lekt med Ivanka och i skrivandets stund ligger han och myser på golvet bredvid mig.
Nu blir det några timmars jobb till sen firar vi fredag!
Sensommar
Den senaste veckan har vi verkligen kommit in i en härlig sensommar med en värme som överraskade oss. Det har varit mellan 27-31 grader varmt på dagarna och 21-25 grader varmt i vattnet. Det har blivit både middag på stranden och flera kvällsdopp under veckan.
Det är så härligt när man kan vara i vattnet en längre tid. Emil fullkomligt älskar det och har blivit mer modig i vattnet. Det bästa är när han få varva med att bada och hoppa i vågorna och leta fiskar med sin håv.
Det är så underbart att se Emils glädje när han är i vattnet.
Vi tog med oss Piansa ner på stranden inför ett hundprojekt som vi har på gång. Denna härliga känsla att vara i vatten tillsammans med sin hund var helt underbar. Eftersom Pyrrana har så mycket päls är inte vattenträning en given sak för oss. Det krävs en del efterarbete med pälsen för att få den torr.
Varken Hicko och Piansa har tidigare visat något intresse för att vilja vara i vatten. Men i somras när vi var på Norje Boke testade vi att gå ut i vattnet. Upp till magen var det ok men ingen av dom ville ut och simma.
Dock är vatten träning superbra både för oss hundägare och hunden. Det är ett lagom motstånd och vi måste lyfta våra fötter och tassar för att ta oss framåt.
Piansa följer med lill-husse ut i vattnet och det värmer så i våra hjärtan när Emil spontant vill engagera sig i hundarna. Att se dom tillsammans är lycka. Emil blir så stolt när han känner att han klarar av uppgiften som han tar sig an. Älskade unge och hund!
Det är fortfarande varmt men det regnar och åskar. Vi får väl se om det blir fler stranddagar…
Längtan efter höns igen…
Nu när Emil fick sin ”jaktstuga” av mormor och morfar kom längtan efter höns igen. En lekstuga, det perfekta hönshuset. Det var väldigt mysigt med hönsen. Sist vi hade höns sedan dom var små och fick växa upp i pallkrage i tvättstugan.
Dock kommer det inte in någon tupp i flocken. Jag var höggravid när våra tuppar började få attityd och verkligen försökte anfalla mig och även våra besökare. Det var minsann läskigt. Vår hönsflock klarade sig utmärkt utan tupp.
Socialiseringen med hundarna gick både bra och mindre bra. Hicko var det inga problem med, hönsen gick runt honom och han förstod att hönsen tillhörde flocken. Hicko har dessutom varit duktig på att hålla rovfåglar borta från hönsen. Piansa var ju bara liten när vi hade hönsen och hon tyckte det var fruktansvärt roligt att jag dom. Och Ivanka smakade lite för mycket på hönan Greta. Ivanka kommer vi inte att kunna lära att hönsen tillhör familjen, hon tar fåglar flygandes i luften. Kanske skulle det bli lättare nu när hon är äldre. Vostok vet vi inte hur han hade reagerat.
Vi har kommit så långt att om det blir höns så vet vi var vi ska bygga en hönsgård i alla fall. Denna gången kommer vi att köra på lite säkrare stängsel, troligen samma som vi har runt tomten och en säker grind. I förebyggande syfte så att Ivanka inte ska kunna ta sig in til hönsen. Sen kan hönsen gå fritt när Vostok och Ivanka är i stora hundgården. Vi ska besöka en vän som har en lekstuga som eventuellt skulle kunna bli ett bra hönshus.
Dock kommer vi mycket väl ihåg invasionen av råttor som även tog sig in i vår tvättstuga. Det var inte särskilt trevligt. Vi får undersöka noga hur vi kan förebygga även deras besök till hönsen.
Känslan av att gå ut till hönsen och hämta in några ägg, det var en härlig känsla. Och en helt annorlunda smak.
Hönsen blev verkligen som en del i familjen och tänk så kul för Emil. Han säger att han saknar hönsen fast han inte kommer ihåg dom. Emil är så djurvänlig och vi tror att han skulle tycka att det var kul.
Vi är inte helt överens som vilken sort vi ska ha. Jag vill ha faverolle höns, dom är lugnare och harmonierar bättre med våra hundar. Martin vill såklart ha en blandning av olika sorter Vi får helt enkelt se hur det blir med höns i framtiden…
